Folkdräkter

Folkdräkter

Befolkningen i Forsa socken var under 1700- och 1800-talen huvudsakligen bönder. Deras klädsel var det vi idag kallar folkdräkter. Eftersom folkdräkterna var deras vanliga kläder fanns plagg för många olika tillfällen som årstidsväxlingar, helg och vardag samt livets olika högtider. En viss konformitet skapades och kläderna kom att likna varandra mycket. Genom kläderna visade man sin status i samhället. Kläderna påverkades ändock lite av modet, dock med en viss tidseftersläpning. De som levde i samhället kände till koden för hur de olika plaggen skulle användas.

Mot slutet av 1800-talet övergick de flesta till att använda modepåverkade kläder och folkdräkterna övergick till att bli festkläder och senare till att inte användas alls. När man senare började kopiera de gamla folkdräkterna, var det mest festkläderna som blev förlagor och som man idag ser som ”Forsadräkten”. I hembygdsföreningens ägo finns en stor dokumentation om hur de gamla folkdräkterna såg ut och användes.

Mansdräkt under 1800-talets första del:

Mörkblå kort rock/tröja i mörkblått kläde med röda bandkantningar och röda klädda knappar i dubbla rader. Knäbyxor i mörkblått kläde med stora och små mässingsknappar och mässingsspännen nedanför knäna. Smalrandig väst på linnebotten med hög krage, dubbelknäppning med 18 mässingsknappar och två fickor för fickuret. Stickade mörkblå strumpor med färgglada strumpeband med tofsar s k knätofsar. Under bars en ålderdomlig linneskjorta med smala broderier på ärmlinningarna. Skjortans höga krage hölls ihop med en kragknapp och ett hoprullat halskläde i siden eller kattun. Till detta bars en skärmmössa av skinn, en s k kaskett. På fötterna bars svarta skinnskor med silver- eller mässingsspännen.

Kvinnodräkt under 1800-talets första del:

Kvinnorna bar alltid en hängselsärk underst som aldrig syntes. Över denna bars en överdel av linne med vida rynkade ärmar med smala broderier på ärmlinningarna. Denna hölls ihop i halsen med ett halslås eller en liten sölja, båda i silver.

Under 1800-talet blev de smalrandiga kjolarna högsta mode och till högtid användes oftast den randade kjolen med svart bottenfärg. Till denna ett rött enfärgat livstycke av kläde eller vadmal med små skört eller fläbbar bak och som var bandkantat med svart band. Detta var dubbelknäppt och fästes med små svarta knappar eller hyska och hake. Förkläden användes vid alla tillfällen och till fest kunde ett ljusbottnat bomullsförkläde med tvistränder pryda dräkten. Förklädet fästes runt midjan med färgglada vävda band med tofsar i ändarna. Kvinnor bar röda stickade strumpor och svarta skinnskor med silver- eller mässingsspännen. En huvudbonad hörde till och de stora bindmössorna användes i Forsa. De var ofta klädda med mönstrade sidentyger eller tambursömsbroderade släta sidentyger och hade nackrosett. Under mössan användes ett vitt stärkt mösstycke av ihopsydda knypplade spetsar. Över axlarna bars ett dubbelvikt halskläde i siden, kattun eller hemvävt rutigt bomullstyg som hölls ihop med en sölja i silver.

Text: Astrid Nilsson

Bilder: Åke Palm