Hedersmedlemmar

HEDERSMEDLEMMAR

 

Forsa kommun förvärvade omkring år 1930 en fastighet med äldre byggnader i byn Fränö, för att av den bilda en genuin hemmansgård med anor från 1700-talet.

Kommunen tillsatte en forngårdsstyrelse för projektet som innebar att rusta byggnaderna till sitt ursprungliga skick, som det var i mitten av 1700-talet.

Tre engagerade personer, med känsla för gamla tider, utsågs att praktiskt sköta restaureringen av de gamla, något slitna, byggnaderna.

De tre personerna, som med själ och hjärta engagerade sig, var agronomen och läraren vid Forsa Folkhögskola, Henry Littmark, Bergnäs, bonden Nils Westberg, Björkmo, samt bonden och kyrkvärden, Lars Erik Olsson, Fränö.

Dessa personer var verksamma med sitt uppdrag vid Forngården fram till sin död. Nils avled 1938, Henry 1944 och Lars Erik 1951.

En fjärde person som bör få ett omnämnande är grannen i gården intill, Stina Hed, mor till Erik Hed. År 1934 utsågs hon till vice värd med uppgift att ha hand om alla Forngårdens nycklar samt guida besökare. Den uppgiften hade hon i stort sett fram till sin död 1949.

Stina (Kristina) var en stark och driftig kvinna som var verksam, förutom i jordbruket, med allehanda textilarbeten från sömnad till vävning. Ett uttryck hon ofta använde var ”Lät si att hä bli gjorst” (Se till att det blir gjort). Samtidigt som hon var lite krävande var hon mån om att hennes omgivning var mätt och glad. Sålunda uttryckte hon ”På en mätt maga sitter ett glatt huge” (På en mätt mage sitter ett glatt huvud).

Idag känner vi inte till om ovanstående personer erhöll något speciellt tack för allt uppoffrande arbete de lagt ner, men de bör finnas med i denna förteckning över hedervärda personer i Forngårdens tjänst.

 

År 1958 bildades Hembygdsföreningen i Forsa. År 1970, inför Hudiksvall kommuns inkorporering av Forsa kommun år 1971, överlät kommunen Forsa Forngård till föreningen.

 

År 1978 utsågs Anton Nilsson (1907-1989) Nansta/Norrviksta och smeden Gustav Fagerström (1899-1990) Övernäs till föreningens första hedersmedlemmar.

 

Anton som ordförande åren 1958-1975. Förutom alla arbeten som åligger en ordförande kan nämnas hans engagemang för utgivande av en släktbok över Forsa/Hög. Under sina yrkesverksamma år arbetade Anton bl a som kakelugnsmakare. Här och där i socknen kan man se och höra. - Det är Anton Nilsson som satt upp kakelugnen, eller om det var fråga om en öppenspis.

 

Gustav vice ordförande åren 1958-1975. Han var den som drev frågan om att bilda en hembygdsförening i Forsa. I föreningens protokoll kan man läsa, att Gustav på eget initiativ förberett en hembygdsafton den 16 april 1958 i Folkets Hus, Näsviken. Museiintendent Cajmatz var föredragshållare. Hamre manskör och en trio bygdespelmän svarade för underhållningen. Under kvällen antecknade sig många för medlemskap om den tänkta föreningen kom till. Den 25 juni 1958 bildas Forsa Hembygdsförening vid en sammankomst i Klockargården.

Gustavs största intresse, förutom det allmänna inom föreningen, var bevarandet av minnen från den militära tiden i Forsa. Han insamlade föremål som ingått i Forsa kompanis verksamhet och många militära redskap har fått sin plats i Trossboden vid Lägret i Rolfsta, Forngården i Fränö och i Mariagården.

Han var också drivande när föreningen köpte Sälltorpet i Hillsta. Tanken var att flytta torpet till Trossboden eller Forngården, men av någon anledning gick det i stöpet. Torpet såldes vidare till Jonnie Dahlström.

Gustav var också drivande med att få till en minnessten över Forsa kompani. Den som idag finns uppsatt intill Trossboden i Rolfsta.

 

År 1983 utsågs Erik Hed (1907-1989) Fränö, Anton Westin (1928-2003) Tronbo och Lars Persson (1918-2000) Vigers i Bäck, till hedersmedlemmar.

 

Erik Hed som i slutet av 1980-talet donerade hela sitt hemman i Fränö, byggnader, bl a fäbodstugan i Käxbo, jord och skog, till Hembygdsföreningen. Dessutom donerade han ett ekonomiskt kapital som idag förvaltas av en stiftelse, Erik Heds Stiftelse för Forsa Sockens Hembygdsförening. En stiftelse som genom sin avkastning har möjlighet att stötta föreningens underhåll av byggnader.

Genom att föreningen erhöll Forngårdens grannfastighet med alla dess byggnader kunde verksamheterna spridas, bl a serveringen flyttas till Heds stallsloge, som numera är benämnd Ostkakelogen.

Efter att mor Stina avlidit 1949 föll Forngårdens tillsyn på Erik, en uppgift som han behöll fram till sin död 1989. Bl a konstruerade han ett inbrottslarm i Forngårdens bryggstuga som var kopplat till bostaden. Erik var en verklig gynnare, hustomte, på Forngården.

Anton Westin, allt i allo, främst underhåll av föreningens byggnader. Han var tillsammans med nedanstående Lars Persson samt Holger Persson, Inganlid (utses som hedersmedlem några år senare), den som gjorde ett stort arbete i samband med att ägorätten till Heds fastighet övergick till föreningen. Minns Antons sista stora arbete (reds anm) som var att hyvla och lägga nytt spåntak på Heds Notbod nere vid sjön. Detta arbete utförde han med hjälp av bl a snickaren Henry Svensson från Inganlid.

 

Lars Persson, ”Vigers Lars”, Ja, han var allt från byggnadsarbetare till festkassör. Kanske den person som praktiskt uträttat mest på Forngården och Heds. Efter pensioneringen var han nästan dagligen i Fränö, ofta tillsammans med Holger Persson som också blivit pensionär vid samma tidpunkt (se nedan).

 

År 1985 utsågs Sören Fagerström (1923-2010) Byberg, till hedersmedlem efter 27 år i styrelsen. Brorson till ovan nämnde Gustav Fagerström. Sören var med i styrelsen från starten 1958. Förutom att hjälpa sin farbror Gustav med insamlandet av militära föremål, var han

mycket kunnig att bedöma allmogeföremål och med hans hjälp insamlades många bruksföremål till Forngården. Men hans insats, förutom att vara kassör under många år, var byggnadsunderhållet. Eftersom han var kunnig plåtslagare, med egen firma, föll många takarbeten, rännor mm, på hans lott.

Sören var också drivande för att få till en bok om Forsa, den som vi idag benämner ”Forsaboken”, vilket han lyckades med hjälp av författaren, HT-journalisten Hilding Lindh, Norrviksta. Sören var den som tillverkade alla stativ, informationstavlor, som idag står på fäbodarna i Forsa. Upphovsman till texten på dessa var Forsasonen Anders Nilsson, född och uppvuxen i byn Vålsta, och som tidigare författat boken ”Fäbodbygderna i Forsa och Hög”.

Föreningen fick efter att Sören slutat i styrelsen fortsatt tillgång till den sky-lift han ägde, utan vederlag.

 

År 1991 var det Holger Perssons (1919-2010) Inganlid, tur att bli utsedd. Tillhörde styrelsen i många år, var också kassör under ett antal år. Avgick ur styrelsen 1991. Med sin mångkunnighet, arbetat med byggnadsunderhåll bl a på Forsså Bruk, fixade han allt, från att ordna praktiska göromål inför midsommarfesten till kluriga byggnadsarbeten. Han var den som bl a ordnade nytt brädtak på prästens tiondehärbre.

Det är mycket tack vare Holger och Lars Persson, som föreningens område i Fränö ser ut som det gör idag.

 

År 2008 var det tre personer som erhöll utmärkelsen Hedersmedlem.

Anna Persson (1921- ) från Långgatan i Hamre var den första kvinnan som utsågs. Hon kom med i styrelsen vid föreningens bildande 1958 och var kvar till 1973. Hennes främsta intresse, förutom de vanliga sysslorna i föreningen, var textilier. Efter sin avgång 1973 har hon fortsatt med sitt intresse för föreningen och därtill kommit med vettiga synpunkter i föreningen verksamhet. Var upphovskvinna till bildandet av Hilding Lindhs minnesfond samt den som framlade förslaget till Hembygdsföreningens styrelse om att få någon som kunde intervjua, med inspelning, äldre personer om sig själv och minnen från bygden.

 

Nästa person som erhöll hedersbetygelser detta år var Ingemar Eklind (1930- ) Skarmyra. Ingemar, tillsammans med hustrun Sally, fick till uppgift av föreningen att intervjua äldre Forsabor om deras minnen från gången tid. Ingemar skötte filmkameran och Sally intervjuade. Osäkert i skrivande stund hur många filmer de åstadkommit, men förmodligen ca ett femtiotal. Nu finns dessa filmer i föreningens arkiv och de kommer säkert att glädja många framöver. Ingemar har också skänkt sina musikinstrument till Hembygdsföreningen, förutom all filmutrustning.

 

Den tredje personen är Nils Grundström (1936- ) Björkmo. Nisse, färgmästare på linspinneriet Holma Hälsingland i Sörforsa, trädde in i styrelsen 1975, tillika uppdraget att bli ordförande. Han verkade som ordförande i föreningen fram till år 2000. Avgick 2010 efter att ha verkat som vanlig styrelseledamot under de sista åren.

Antagligen är Nisse den person som har betytt mest för föreningen. Under alla år han var ordförande, ca 25 år, har han fungerat som en spindel i verksamheten. Bred kunskap om allt från textilier till byggnadsvård. Verksam i högsta grad vid övertagandet av Heds fastighet. Än idag är han behjälplig med underhållet av föreningens byggnader, främst tillverka och laga fönster. Specialist på att skära gamla glas. Ordförande i Heds stiftelse sedan starten 1987, en uppgift som han fortfarande innehar 2018.

Det bör nämnas att Nisse gjort stora insatser i bygden, förutom i Hembygdsföreningen, genom att aktivt verka inom Forsa församling med kyrkliga frågor.

 

År 2013 utses den andra kvinnan i föreningens historia. Det är Birgitta Larsson (1933- ) Smedsgården. Hon kom med i styrelsen 1985 och avgick 1994. De sista åren verkade hon som kassör. Hennes största bedrift, som har haft stor betydelse för föreningens ekonomi, är de insatser hon gjorde vid bildandet av Heds Stiftelse. Till dags dato har det tillförts drygt 800 000:- från Stiftelsens avkastning till Föreningens byggnadsunderhåll. Hon har tillhört styrelsen i Heds Stiftelse från starten 1987 fram till år 2015, då hon efter 27 år avgick på egen begäran. Sin ordinarie arbetsplats hade hon på Handelsbanken i Hudiksvall.

 

År 2014 var det dags för Håkan Franck (1938- ) Bosatt ”På Mon” i byn Hedsta samt Birgitta Wassgren-Nilsson (1938- ) i byn Harv. Båda verkat som lärare vid Forsa Folkhögskola.

Håkan kom med som suppleant 1984. År 1985 startade han på Folkhögskolan en sammankomst benämnd ”Forsa forndagar”. Den pågick i två dagar, lör-sön. Intresserade personer, uppåt 30 stycken, mestadels forsabor, men även de som hade kopplingar till Forsa deltog i de intressanta diskussionerna. Varje år bjöds det in olika föreläsare med koppling till Hälsingland. Söndagen bestod till stor del av en bussresa till intressanta och sevärda platser i Forsabygden. Dessa forndagar blev en tradition varje år och pågick fram till senare delen av 1990-talet.

Själv (reds anm) deltog jag främst som kassör i Hembygdsföreningen, men även av eget intresse. Minns att jag, i egenskap av kassör, tog emot anmälningar och deltagaravgifter.

Det man tänker på så här i efterhand, var att alla dessa intressanta berättelser som gjordes av ”då gamla människor” borde ha dokumenterats i någon form.

1993 blev Håkan ordinarie ledamot i styrelsen. 1994 gav han ut boken om Forsamålet, en ordlista med tillhörande grammatik. Dessutom översatte han häftet ”Mommas Fräsen” till Forsamål och som senare trycktes upp och såldes av Föreningen. Mommas Fräsen finns också muntligt framförd av Håkan och finns nu utlagd på Föreningens hemsida, till glädje för framtida generationer.

 

Birgitta Wassgren-Nilsson, textiläraren. Osäkert i skrivande stund vilket år hon tillträdde styrelsearbetet. År 1978 startade hon, som ledare, tillsammans med likasinnade forsakvinnor en folkdräktsinventering. Gamla dräkter samt delar av dessa samlades in och dokumenterades i text och bild. Omkring 1987 var inventeringen färdig och då överlämnade Birgitta den proffsiga dokumentationen, prydligt insatt i pärmar, till föreningen.

 

År 2016 Börje Olsson ”Petters Börje” i Rumsta (1937- ) Är den ”meste” styrelseledamoten när det gäller antal år. Han kom med 1974 och klev av 2016, alltså över 40 år. Under dessa år var han ordförande åren 2004 till 2013, då han blev avlöst av Ki Wilhelmsson-Rask. Därefter var han vanlig ledamot under åren 2014-15.

Börje startade vid unga år sin teaterbana och var under en tid bosatt i Stockholm för att där verka som skådespelare. Efter ett antal år var det dags att flytta hem till Rumsta och ta över föräldrarnas jordbruk. Minns också (reds anm) hans gestaltning av ”Greven i Bäck”, bl a till häst, i slutet av 1950-talet. Rollen ingick i ett teaterspel som uppfördes på Forngården och handlade om den kände greven som på medeltiden verkat i Forsa, bl a som präst.

Efter hemkomsten kom Börje med i föreningens styrelse. Det var främst han, med sitt stora kontaktnät, som bokade artister och underhållare till Forngården. Många gånger underhöll han själv t ex med en monolog eller dylikt och hans framtoning lockade till många skratt.

Men Börje var inte bangen, han fixade det mesta, skottade tak på Forngården under snörika vintrar, kom med traktorn så fort det var fråga om sådana arbeten. Ställde alltid upp, aldrig omöjlig. Hände väl att han kunde glömma bort nå´t ibland, haha, men då blev han påmind av hustru Barbro. Alla i bygden visste vem ”Petters-Börje” var, känd auktionist, teatermänniska, sångare mm och en galjonsfigur för Föreningen.

Efter några år i styrelsen ansåg han att det behövdes en plats, en scen, där olika underhållande verksamheter kunde framträda. Efter att ha inventerat sitt byggnadsbestånd i Rumsta, kom han att tänka på att den så kallade ”Sverins logen”, som stod en bit från gården, kunde bli en bra stomme till en teaterloge (teaterlada). Med Börje i täten och med hjälp av föreningens medlemmar, monterades logen i Rumsta ner och fraktades till Fränö, där den uppsattes omgående.

Ja, om Börje kan man skriva spaltmeter. Oj, höll på glömma hans briljanta sätt att leda ringdanserna runt stången under midsommarfesterna. Hans medryckande sångröst, gester och kroppsspråk, gjorde att det ryckte i benen på såväl gammal som ung.

 

År 2017 var det äkta paret Viktorssons i Trogsta som stod på tur, Anna-Lisa (1939- ) och Gunnar (1937- )

Båda har varit aktivt verksamma i föreningen under många år. Anna-Lisa har varit delaktig, men ofta haft hela serveringsansvaret vid flertalet olika tillställningar som föreningen haft. Troligen började hon verka i föreningen i samband med att maken Gunnar kom med i styrelsen 1974. Anna-Lisa har varit med i valberedningen sedan 1988 och fram tills för några år sedan. Men den största insats hon gör, är att till varje midsommarfest, under många år, hålla i och ansvara för tombolan med hjälp av bl a Gunnar. Inför varje midsommarfest har hon under tiden före samlat in vinster till tombolan på ett förtjänstfullt sätt för föreningen, bl a genom att tigga eller köpa in vinster, t ex på auktioner, för en hygglig penning. Många forsabor känner till hennes viktiga arbete och kommer självmant med bra föremål. Att hon har ”näsa” för att få in bra vinster kan man se av den stora lottförsäljningen.

Än idag är hon verksam vid föreningens serveringar och likaså med den årliga tombolan vid midsommarfesten.

 

Gunnar har varit, som ovan nämnts, med i styrelsen sedan 1974. Många år som vice ordförande, men även som ordinarie ordförande under några år under början av 2000-talet. Avgick ur styrelsen år 2004 efter att tillhört den i 30 år.

Bång-Gunnar, som han oftast benämns, har varit verksam inom politiken och genom åren haft många förtroendeuppdrag i olika organisationer och föreningar. Känd auktionist, om jag inte minns fel så blev han tvåa, erhöll silver, i ett svenskt mästerskap som auktionist.

Bång-Gunnar och Petters-Börje är ett känt radarpar i auktionskretsar. Gunnar är en person som alltid ställer upp för föreningen i ur och skur. Efter att Föreningen blivit skogsägare i slutet av 1980-talet, ombesörjde han de skogliga frågorna. Minns också (reds anm) Gunnars roll som narr i spelet om Greven i Bäck, då han i färggranna kläder ramlade av hästen ett flertal gånger. Hustru Anna-Lisa hade också en roll i detta spel.

 

 

När undertecknad fick i uppgift att försöka skriva ner en historik över alla dem som blivit upphöjda till hedersmedlemmar i Hembygdsföreningen, kändes det svårt. Men när man kom igång med uppgiften kändes det som den ene efter den andre passerade revy framför ögonen.

Alla omnämnda, förutom de fyra som avled under 1940-talet och i början av 50-talet och som verkade på Forngårn under tiden före föreningens tillkomst, känner jag personligen till.

Det är med stolthet man ser vad dessa personer gjort, utan ekonomiskt vederlag, för Forsabygden. Idag kan vi se en komplett världsarvsgård i Fränö (dock inte nominerad), tack vare dessa framsynta och driftiga personer.

 

Hälsar nedtecknaren Hans Åke Persson i Sunnanbäck, januari 2018.